sidetracked

Igår hade vi sol! Helt underbart skönt, kunde vara ute i det fina vädret och njuta! Så jag och I gick på hennes joggingrunda plus en massa extra runt i skogen och liknande, SUPERVACKERT! Uppe vi la palazzo kunde jag se hela london "skyline" helt otroligt! Så det var verkligen memorable! 

Men innan vi ens kom dit så hände något pinsamt! Gick och kollade på en snygging som satt i en bil på vår gata och I gick bakom mig och jag tänkte verkligen inte på att titta på vägen, men det borde jag ha gjort för precis framför killens bil var det ett hål som jag snubblade på och jag höll på att falla till marken! Men som tur var fick jag tag i bilen framför hans bil och kunde hålla mig ståendes och sen var det bara att suck it up och skjuta iväg ett av mina bländande leenden och låtsas som inget hade hänt! ;)

Idag har vi haft regn hela dagen och det har blåst en hel del. Så idag var jag och I med K på ett till inomhuslekplats som var större än det jag var på häromdagen, så alla tre sprang runt och lekte som galningar var faktiskt riktigt kul, som en stor plast inhängnad hinderbana, skojigt var det! Skrattade massor gjorde vi!

Sen i eftermiddags var jag och I ute i bilen och kollade hela närområdet, en biltur som varade någon timme eller två , kändes riktigt bra att få se allt igen och få ännu en genomgång, för här ser alla gatorna ut som varandra så det är svårt att hålla koll på allt! Vilket jag fick erfara nu i kväll!

Bestämde mig klockan 18 att jag skulle ut och springa denna joggingrunda som I har visat för mig, så jag bytte om och var snart ute på gatan påväg mot parken/skogen! När jag sprungit en tredjedel av parken inser jag att detta är ju jätteläskigt, det har redan börjat bli mörkt, det finns ingen belysning, det är helt tyst och det finns inte en enda kotte i närheten... Fick lite småpanik och sprang snabbare än jag någonsin sprungit tillbaka och ut ur parken! Väl ute därifrån tänkte jag att jag kunde ta en runda uppåt ändå och kolla runt lite själv, men jag glömmer ju då bort att kolla vart jag går och när jag efter en halvtimme tänker att nu bör jag gå hem så hittar jag inte! Så börjar gå tillbaka men vet inte helt vad jag kom ifrån så gick säkert runt i 35 minuter innan jag hittat fram till vart jag skulle gå (och då gick jag ändå vilse en gång till på vägar jag känner till!)! Väl hemma frågade pappan J hur det har gått och att de hade börjat överväga att skicka ut en sökpatrull efter mig snart och I hade i princip telefonen i handen för att ringa upp mig! Not my finest hour men skapade en del skratt! :) 

Trivs jättebra här och familjen är väldigt välkomnande och omtänksam, kunde inte ha hamnat i en bättre familj!

Har precis skypat lite med Alexandra och imorgon ska jag äntligen få träffa henne och SHOPPA!

Puss till er alla därhemma!